I´m not dead
Livet jag lever nu går ut på att dra sig i den underbara varma sängen till kl 12-14 på dagen, vakna till liv, sätta på datorn och tv... Har jag tur träffar jag någon kompis, annars blir de samma visa hela dagen och kvällen! Så är de varje dag!
Känns som om man är en levande död på jakt efter något som kan stilla ens hunger, ens rastlöshet!
På tisdag blir de verklighet, då börjar jag leva igen!
Bend and not break!
Visst, man måste precis som de står, bend and not break...
I kärleken måste man ha äventyr, men man får även vara försiktig så den inte går sönder..
Hur vore det med ett rakt, enformigt förhållande? Som en väg med streckad mitten mitt ute i den torraste ökenmarken. Same same, hela tiden...
Ge fukt, näring, ta hand om kärleken, annars går den förlorad...
Kämpa!
Everybody learns från disaster, right...?
Det borde komma lätt.
Det borde komma lätt att älska en människa, att ta emot den människa man säger sig älska.
Varför är det då som att vandra genom den tätaste skogen med de mest trasiga o brutna kvistar som river upp stora sår, hur försiktigt man än tippar på tå?
Man kommer aldrig fram till sitt mål, kommer aldrig fram till sin oas...
Man stöter på hinder efter hinder, men det som inte dödar de härdar, eller?
När man väl har stött på det största hindret av dem alla, vad blir det utav en då?
Man klättrar och klättrar och tycker sig se toppen, nej man tar sig till toppen med livet i behåll!
Med det lilla fröet av hopp man haft i sin djupaste ficka för att inte tappa bort de.
Fröet som är redo att börja gro, kämpa för sin plats i denna värld.
Frågan är, kommer det att överleva den hårda jorden?
